Dessa supergoda tunnbrödssnittar med italienska smaker har min bästa vän gjort. Hon tog med sig dom till oss och bjöd på helgen som gick. Jag är en riktig tunnbrödsälskare och speciellt ihoprullade med rökt renkött och pepparrot men dessa måste jag nog erkänna var snäppet godare!
Så fräscha i smaken och ypperliga små munsbitar till kvällssnack, drink eller som lite färdkost om man ska iväg på roadtrip… 😛
ca 20 st Det här behöver du :
3 tunnbröd
150 gram parmaskinka
2 pkt mozzarellost a´125 gram
100 gram soltorkade tomater i olja
5-6 msk grön pesto
GÖR SÅHÄR :
Lägg ut tunnbröden och fördela parmaskinkan ovanpå. Skiva mozzarellaosten och lägg över. Finhacka de soltorkade tomaterna och strössla över. Bred på ett tunt lager grön pesto och rulla ihop från långsida till långsida. Skär små snittar/snurror och servera till drink eller snackstilltugg.
Helgens höjdpunkt var helt klart en stor låda med rådjursfiléer från bästa vännen. Enligt egen utsago är hon inte så förtjust i just rådjurskött men… Nä, det tror jag inte på, faktiskt! 😉
Redan när hon frågade mig på telefon om hon skulle ta upp ett gäng filéer från frysen och ta med sig så åkte marinaden fram i huvudet direkt. Timjan, vitlök och viltfond… Lite olja, soya och peppar. Det rörde jag ihop redan innan hon kom. Och vilket kött sen då? Så fina bitar, så snyggt frysförpackat. Jag skar bort hinnorna och sen ner i marinaden. 2-3 timmar före jag tillagade det.
Rådjurskött är så vansinnigt gott så det är svårt att jämföra med annat vilt tycker jag. Hjort och ren är också favoriter och älg förstås med då ska det vara långlagad kalops eller tjälknöl.
Åter till rådjursköttet. Det är en extrem fintrådigt muskulatur på rådjur så köttet bör inte tillagas för länge, inte ens med låg temperatur tycker jag, det blir så lätt mjöligt i smaken. Däremot får det gärna vila efter tillagning lite längre för att både värmeutjämna och bli riktigt mört utan att kännas som ”malet”… Temperaturen är också viktig, ett jämnt rosa tillagat kött är det godaste och då ska temperaturen ligga runt 60, inte mer. Köttet fortsätter ändå tillaga sig nån grad när det ”vilar”.
Har man nu helt urbenade filéer så prova gärna detta receptet. I och med att dom är ganska små så kör jag dom inte i ungen efter jag brynt dom utan sänker värmen i pannan istället och öser köttet flera gånger med smör. Det blir kanonfint – jag lovar! 😛
En rådjurssadel däremot kör jag gärna i ugnen direkt och låter filéerna ligga kvar (fast utskurna) på sadelbenet. Det ger extra smak och blir en fin servering då man bara skär upp köttet i skivor och servar direkt från sadeln.
4 port Det här behöver du :
800 gram rådjursfilé
30 gram smör
Salt & svpartpeppar
GÖR SÅHÄR :
Putsa filéerna från hinnor. Rör ihop ingredienserna till marinaden och låt köttet ligga ca 2-3 timmar i marinaden före tillagning. Helst i rumstemperatur så köttet inte är kylskåpskallt.
Hetta upp en stekpanna med hälften av smöret. Bryn filéerna runtom så de får fin färg. Sänk värmen i pannan och klicka i resten av smöret. Ös filéerna många gånger. Luta pannan och ös med matsked över köttet om och om igen. Litar du inte på din fingerkänsla när köttet är klart så använd en stektermometer. 60 grader brukar jag tillaga rådjursfiléer på, då blir det fint rosa inuti. Köttet ska ha en motstånd när du trycker lätt med fingret, ungefär som ”gropen” mellan tumme och pekfinger, det brukar jag gå efter då blir det kanon! 😉
Nu ska köttet ”vila” och det är det viktigaste av allt. Helst en timme inslagen i folié för att värmeutjämna och bli mört och saftigt. Skär sedan upp i skivor, servera med förslagsvis hasselbackspotatis och en mörk pepparsås.
Såsen :
4 dl mörk oxbuljong
2 tsk mörk balsamvinäger
1 tsk tomatpuré
1 tsk soya
½ tsk nymalen svartpeppar
½ tsk nymalen rosépeppar
1 krm nymalen grönpeppar
2 dl grädde
Salt
en nypa socker
GÖR SÅHÄR :
Vispa ur pannan du stekt filéerna i med oxbuljong. Tillsätt resten av ingredienserna och låt koka upp. Sjud såsen på svag värme. Smaka av med salt och en gnutta socker.
En lantis som flyttat till stora stan (nej, inte Stockholm – Växjö är stort nog för mig) och bosatt mig i en liten 50-talsetta med min fästman och mitt ständigt överfulla skafferi. Jag är ett planeringsfreak tillika matfreak ut i fingertopparna som drömmer mat, tänker mat, planerar mat och förstås äter en himla massa mat.
Herrejisses vad spännande det är att få gästblogga här hos Linda! Det känns lite som när man såg sig själv i tidningen när man var liten…
Jag har följt Linda på Kryddburken sedan… Ja, sedan jag började laga mat! Jag minns ett av de första recepten jag testade härifrån, det var äggrullen med ost- och bacon, som är precis lika god som den ser ut att vara. Linda var faktiskt en av de främsta anledningarna till att jag en gång för snart 3 år sen bestämde mig för att råda bot på min skrivarklåda genom att börja matblogga. Sedan dess har jag hunnit byta bloggadress och inriktning tills jag till slut hittade det jag trivs bäst med – att skriva om vardagsmaten! På Vardag.nu
bjuder jag på inspirerande vardagsmat och enkla middagstips för alla trötta måndagar, stressiga tisdagar och en och annan lillördag. För det är väl klart att även vardagsmaten ska vara ett nöje att äta!
Jag har bloggat ett bra tag nu men är fortfarande bara en rookie jämfört med Linda. Tänk hur många recept som varsamt nedtecknats och bloggats om här, på alla dessa år. Kryddburken är som den där tjocka favoritkokboken man har hemma. Med matstänk på vareviga sida och sprickor i ryggen efter flitigt bläddrande. Ja, det är en gedigen och ständigt växande kokbok vi har här, det är en sak som är säker. Så nu när jag skulle gästblogga, var det inte utan att jag fick lite huvudbry – vad tusan skulle jag kunna bidra med?!
Efter lite efterforskning i kryddburksarkivet kom jag fram till att köttfärssoppa – det äts det inte ofta i det Nilssonska hemmet! Med hösten på intåg och massor av lockande rotfrukter i affären så det vad ju givet att jag skulle bjuda på en riktigt mustig köttfärssoppa! Inga konstigheter utan bara en hederlig köttfärssoppa med klassiska smaker. Det är ju faktiskt godast i längden, eller hur?
Här har vi snabb och enkel vardagsmat! Köttfärssoppa behöver inte puttra länge på spisen för att få god smak, tack vare att köttet är malet. Nötfärs är godast i soppa eftersom den ger en så god buljong. Rotfrukter, lök och tomatpuré likaså. Eftersom jag gillar en matig soppa med mycket i, har jag mycket rotfrukter i min köttfärssoppa. Minska mängden litegrann om du vill ha mer buljong!
Det här behöver du till 4 port :
400 g blandade rotfrukter (t.ex. kålrot, rotselleri och morot)
1 gul lök
Smör/olja att steka i
300 gram nötfärs
2 msk tomatpuré
2 msk senap (svensk, mild)
2 tsk torkad persilja
(1 lagerblad)
1 l köttbuljong (vatten + tärning/fond)
1 msk kinesisk soja
Salt, vitpeppar
(Färsk persilja till servering)
GÖR SÅHÄR :
Riv rotfrukterna grovt. Finhacka löken. Hetta upp smör eller olja i en stor kastrull och bryn färsen. Tillsätt löken och rotfrukterna och låt den mjukna innan du tillsätter tomatpuré, senap, torkad persilja och eventuellt lagerblad. Häll på buljongen och l åt puttra i åtminstone 15 min. Smaka av med soja, salt och peppar. Blanda eventuellt ner lite hackad, färsk persilja innan servering.
Njut köttfärssoppan rykande het tillsammans med en god ostmacka.
Fram med ingredienserna till köttfärssoppan! Sen är det bara att riva, riva, riva…
Fräs köttfärsen och rotfrukterna först för att få ut mest smak. I med buljongen sen!
Köttfärssoppa är en av ytterst få rätter som jag använder vitpeppar till. Här passar den lite mustigare vitpepparn faktiskt bäst!
Lite färsk persilja att gott att ha i köttfärssoppan precis innan servering.
Köttfärssoppa med rotfrukter är inte fy skam en småkylig höstdag nu framöver!
