I 5år har jag matbloggat!
Det är
idag 5 år
sedan jag publicerade mitt första inlägg på något som jag just då nyss hade döpt till Kryddburken…
I 5år har jag matbloggat!
Det har varit en fantastisk resa i matens värld, men framför allt i ”människo-världen” som mött mig. Stöttat mig, kritiserat mig, gett mig lovord och beröm, sågat och analyserat, debatterat med mig och många gånger även hållit med mig i mina åsikter. Det är många år av skriverier, foton som blixtrat i mitt kök och recept som avverkats. En smula sentimental blir jag _alltid_ då nånting stort är på gång. Ja, å där kom första tåren…
När kryddburken föddes fanns egentligen bara en massa bilder på mat jag fotat efter att ha lagat. Recept fanns inga. Bara i huvudet. Jag har aldrig lagat efter recept, bara från ren inspiration. Självklart har jag kollat stektider och temperaturer på kött i nån bonniers kokbok och slagit upp styckscheman för gris och nöt o dyl, men bortsett från såna fakta har jag alltid lagat mat efter eget huvud. Inspiration är en annan sak än att följa en text till punkt o pricka.
Inspiration har jag såklart letat överallt! Matbloggar, mattidningar, TV-program, vänners middagar, släktens påbrå och familjens önskemål, men inte minst av min egen erfarenhet från uppväxt, arv och skolans hemkunskap, inte att förglömma! 😉
Så kom då dagen då jag bestämde mig för att starta en matblogg.
Jag älskade ju att laga mat och att fotografera. Höll igång intensivt ett tag med frilansande som bröllopsfotograf och var ansluten till ett par bildbyråer men tiden blev knapp i och med husbygge, vi skulle gifta oss och barnen började skolan och en massa annat trevligt tog upp min tid om helger, då folk vanligtvis gifter sig så sakta men säkert avtog den lilla karriären jag då hade! Istället började jag laga mat mer avancerat och alltid med kameran i vänster hand o vispen i höger! 😉 Ja… På den vägen är det!
När Joline var liten lagade jag mycket barnmat själv, jag rullade och kokade frikadeller och köttfärssåser och frös in i små burkar. Skar spagetti med kniv och gaffel i minimala bitar och blandade med bechamel och på med lock, in i frysen! Jag passerade majs och gröna ärtor i trådsilen, kokade torsk och gjorde puréer och mos. Jag kokade fruktkrämer och fyllde muffinsformar, och sen in i frysen i lagom stora portioner. Perfekt att packa ner i skötväskan när man skulle iväg och det vankades mellanmål på öppna förskolan eller dyl.
Jo, mat har alltid varit ett intresse jag lagt lite extra energi på.
Dels för att det är roligt att göra allt själv, från grunden, med fina råvaror och dels för att man vet vad man äter. Sen är det ju självklart ett plus om de som äter maten tycker det är gott också! 😛Varje år har jag firat med en tårta, och till 3-års jubileumet hade jag en stor utlottning varje dag hela veckan med fina vinster till er läsare om ni minns! Nu är det dags igen.
Jag måste erkänna att jag faktiskt höll på att missa denna 5-års dag med kryddburken, men tack vare den nya tidslinjen på facebook blev jag påmind när jag höll på greja med kryddburken där.
Herregud!! Det är ju 5år nu??!! (sa jag tyst för mig själv i måndags eftermiddag)
DÅ först gick det upp ett liljeholmen att idag, tre dar senare är det ju 5-års jubileum!! Jösses amalia och självklart fick jag eld i baken och tusen järn i elden som smidits fram tills idag. Ett 5-års jubileum kan man ju inte bara låta passera sådär, eller hur? 😉
Jag hoppas ni kommer bli glada! Jag ska hålla er på halster några timmar till men i eftermiddag får ni en överraskning från mig och de samarbetspartner som står mig närmast och många av dom har också varit med sen första åren jag bloggade. Jag är väldigt tacksamt för allt härligt och generöst bemötande jag fått genom åren av alla sponsringar till tävlingar och utlottningar och många av dom har jag lärt känna väl vid det här laget så jag är faktiskt väldigt stolt att i eftermiddag kunna presentera det jag ska.
Jag har ibland fått frågan hur jag kom på namnet kryddburken… Det ska jag berätta nu!
Jag funderade länge på ett namn som var lätt att komma ihåg, nånting som ingen skulle glömma när man nämnde det i förbifarten och som dessutom skulle vara lätt att söka upp. Jag fundera också på vilken anknytningen namnet skulle ha med mig? Inget, kom jag fram till. Namnet får frambringa sin anknytning till mig med tiden tänkte jag… Å så tänkte jag tillbaka i tiden när jag var liten och vad jag hade för minnen av saker och namn och ett av mina minnen föll på pappas varma mackor med Lawry´s krydda på. Lawry´s kryddsalt är en fin, nostalgikrydda för mig som fortfarande säljs i butik. Utseende på burken påminner mig idag om när jag var liten. Och känner ni mig så vet ni ju att jag kan ju inte motstå minnen och att förälska mig i gamla traditioner så en
Kryddburk
fick de bli. Nu vet ni de!
Den första loggan jag hade på Kryddburken såg ut såhär. Ja, de va tider de…
På den tiden använde jag både Aromat och Vegeta och fotade inte alls som jag gör idag, förlåt mig för de! 😉
Det första receptet som publicerades på Kryddburken var Thekakor.
Nu ska jag däremot avsluta lite vackert och runda av med ännu en liten tår på kinden och tacka för alla fina år ni förgyllt mig med. Med era kommentarer, mail, frågor och tips.
Ni är universums allra bästa kryddburken-läsare
och passa på nu i eftermiddag för detta är till ER som följer Kryddburken, just bara till er…
Kärlek i massor till mannen i mitt liv som alltid står ut med mig, mina prövningar, experiment och galenskaper! Till min fina familj, ni är mitt allt här i livet! Utan er vore vardagen alldeles dötrist å långtråkigt och… Och alldeles underbar!!
Utan er, inget jag…!
Okej, orkade du läsa ända hit? Handen på hjärtat, orkade du??!
– I så fall är du verkligen en grym ”Kryddburken-läsare” Puss, Puss! 😉
