Mat från barndomen…

Har ni tänkt på de nån gång?

Hur minnen kring mat som har påverkat oss från de vi var små? Att vi faktiskt har ett ”mat-bagage” med oss! Vad är det som gör att en gb-glass från 1984 känns som en ren nostalgitripp?

Bild lånad från GB glass hemsida.

Nu ska jag berätta mina ”sagor” från när jag var mindre.

När jag var liten växte jag upp i Boden tills jag började 2:a klass i lågstadiet. Jag hade då min mamma Mia, min pappa Dennis, min famor Eva-Maj, farfar Gunno och mina fastrar (Maritha & Ulrika) runomkring mig. Min mormors mor Ottilia. Där fanns också en tant Greta & gubben Knut också. Dessa personer har alla gett mig fina minnen, kalla dom ”mat-minnen” som jag idag kommer ihåg eller blir påmind av när jag bloggar om just mat…

Vi börjar med pappa Dennis :

Fisk & åter fisk!! Jag hatade fisk när jag var liten! Det var inte bara fisk på tallriken, det var FISKA fisk, RENSA fisk, BÄRA HEM fisk, FRYSA fisk, BENA fisk, ÄTA fisk och hade han fått bestämma så hade vi nog ätit FISK 7 dagar i veckan.

Nåväl. Jag tycker faktiskt om fisk idag, inte vilken fisk som helst utan allra helst ”pappas fisk” ; Rödingen! Ja så blev de me de! 🙂 Förutom fisk så tyckte pappa att det var himla gott med kaviar. Jag minns en gång när jag var liten och pappa fyllde år, på den tiden fanns det Kalles kaviar på konservburk att köpa! Han blev jätteglad!! 😀 Pappa har nog en dold talang inom matlagning. Han lagar underbar mat, helstekt röding med citronsås och vad jag sist fick veta så bjöd han på helstekt björnkött & hjortronparfait… Min pappa bor i Boden så det är 140 mil emellan oss så tyvärr tror jag att jag går miste om mycket av hans talanger! Fiskbullar i hummersås var också en favorit som vi numera delar!

Mamma Mia :
Mina matminnen av mamma har varit många och i en salig blandning. Likaväl som jag minns spagettiringarna i tomatsås från konservburk så är hon en fena på att improvisera vad gäller viltkött. Det smakar alltid gott, trots att hon aldrig har lagat det förut. Mammas far var kock så det ligger kanske i generna. Det som mamma gör absolut bäst måste nog vara hennes morotskaka!! Mammas morotskaka når oanade höjder, det finns ingen godare!! Mamma bor 1,5 km ifrån oss så vi blir ibland bjudna på middag fast det slutar ofta med att jag tar över kastrullerna och där står mamma snopen och kallar mig ”mat-mamman”! 🙂

Farmor Eva-Maj :

Här har vi nog min största idol av alla tror jag. Farmor passar in i ett kök som ingen annan. Hon är glad, len & kärleksfull. Alltid ett leende på läpparna med sin norrländska. Hon har gåvan att sprida stämmning omkring sig vart hon än går. Hon är en riktig mat-farmor, precis som i Bamse! Farmors hembakade franska som hon rostade på morgnarna och serverade på träbricka tillsammans med mjölkchoklad ur lergodsmuggar, det fanns nog inga mysigare stunder än just dom morgnarna när farmor drack kaffe på fat med en sockerbit i munnen, löste korsord och lyssnade på melodikrysset.

Farmor stod ofta för julbordet förr i tiden. Hemmagjord leverpastej och pressylta var ingen match alls. Korintkakor och blåbärsrutor och hela frysboxen full av plockade bär, ja de är farmor de! Även hon bor i Boden idag.

Farfar Gunno :
Farfar lever inte idag men när han gjorde de så var nog de sista han valde att stå i köket. Han gjorde allt annat utom de. Han levde ett hektiskt liv, sportade, åkte längdskidor, sprang, spelade på travet och tippade på tipset! Hans tempo gick i 190 och då och då tog han med mig ut på fin restaurang och gav mig en glimt av linneservetterna på dukat bord. Trots att han inte var någon matguru själv så var det en upplevelse som barn att få sitta på travrestaurangen med stora glasfönster och bli serverad fina glass-desserter tillsammans med honom.

Fastrarna, Maritha & Ulrika :

Maritha är äldst av mina fastrar, hon var noga med maten och har alltid varit. Hon bakade dom mest otroliga vaniljbullarna när hon hade dagbarn hemma. Dom absolut godaste man kan tänka sig och det är nog dom jag minns mest om jag ska förknippa min faster med mat. Vaniljbullarna!! Ulrika däremot var yngre, bodde hemma hos farmor & farfar. Lyssnade på David Bowie, hade eget badrum med en stor schimpans-plasch på väggen som borstade tänderna. Hon hade en cyckel med bockstyre som jag var sååå avundssjuk på också. Ibland när hon hade lust (alltså när hon inte låste in sig på sitt rum så jag inte fick komma in) 😉 hjälpte hon mig att starta helikopterspelet på Commondore 64:an och så tog hon även med mig till lokala affärern och där bjöd hon mig på X15, eller rosa puckstång för 2:50kr! Sen cykla vi hem, hon med lila cyckel och bockstyre och jag med en liten röd flickcyckel. Sååå orättvist livet va alltså!

😉

Mormors mor Ottilia :
Ottilia var en tant med krut. Hon bodde ensam med sin hund ”Snobben”, hon hade handflätade runda plastmattor och jättelångt vitt hår ända ner till rumpan som hon varje morgon kammade, flätade och rullade ihop i en knut mitt uppepå huvudet. Hon var söt och omtänksam och hon var väldigt energisk för sin ålder. Hon hade en spik i benet också efter en operation och den där spiken hade hon sparat i en plastör som vi barn alltid fick titta på. Hon förvarade sitt hårdbröd (knäckebröd) i luckan under ugnen. Hon stekte småplättar varje gång jag hälsade på och varje gång skulle jag slå nytt rekord i hur många jag kunde äta. Hon hade en godisskål som aldrig var tom!! Den var gjord i vitt porslin, rund som en tallrik och med fyra vita porslinsfötter och ett porslinslock. Den stod alltid mitt på hennes TV:bord. Man kunde ibland tjuvkika genom att lyfta lätt på locket utan att det hördes men man vågade aldrig ta nåt förrän hon satte sig i sin gungstol och sa ”Varsågod ta dig du en karamell!” Oj va gott de va med dom där hårda, sura oranga fiskarna med nåt syrligt inuti. För att inte tala om ”bruna bönorna” som alltid fanns däri. De va karameller de! 😉

Tant Greta & gubben Knut :

Hemma på kommendörsgatan 20 i Boden var alla välkomna. Tant Greta var alltid hemma då hon inte befann sig i stugan i fjällen eller serverade på begravningar. Hon lagade fiskpudding och rullade vita kroppkakor, eller kokte kött till hundarna. Hon bakade och fejjade alltid i köket och det luktade så gott. Hon var dessutom alltid omringad av en massa hundar som blev väldigt bortskämda. (Vorsther). Kirvan & Diana minns jag mest. Men varje gång man hälsade på så hade hon såna bekymmer om vad hon skulle bjuda på, hon hade ju inget hemma som hon sa och så såg hon bekymrad ut och slog händer på knäna.

Ändå kunde hon duka upp både glass, kakor, bullar, och så sprang hon ner för källartrappen och hämtade läsk. Greta var alltid mån om att alla skulle ha det bra, må bra och gå mätta därifrån. I Gretas kök kände man sig alltid välkommen. Gretas man, ”gubben Knut” han var en filur. Man hittade honom oftast i fåtöljen framför Rapport på högsta volym på TV:n och när det var slut på nyheterna sänkte han ljudet och tittade alltid finurligt på en och plirade med ögonen. Sen gick han bort till skåpet i rummet och plockade fram en påse ”ostkrokar” som han bjöd på, ”men säg inget till nån” sa han alltid… Å de gjorde man inte heller! 😉

Jag skulle kunna fortsätta en bra stund att delge er mina minnen, men jag skulle tro ni bara blir uttråkade då! Det jag vill poängtera är hur otroligt fint det är att ”ha en matlåda i ryggsäcken”, att bära på fina minnen man kan reflektera över och minnas. Sånt här gör mig extra glad! Att får bära med sig nåt värdefullt hela livet…

Vilket är ditt absolut finaste barndomsminne som har en anknytning till mat?