Tack…

Tusen åter tusen tack, är så glad att ni finns och ni delar verkligen vår sorg… Många av er har erfarenhet och varit med innan… jag har mina tidigare hundar att relatera till också; ”Gasso” (dobermann) och ”Axa” (riesenschnauzer)… Det gör det hela inte lättare precis… Saknaden efter Dalton påminner så mycket om Gasso & Axa och det gör verkligen extra ont i själen… :(

20130524-184420.jpg

Det är så vackert skrivet av er som delar med er för vi är nog väldigt många som har eller ska gå igenom samma sak nån gång tyvärr! 🙁

Jag gråter ännu mer när jag läser kommentarerna och tänker såklart på mina två hundar sen innan… Varje djur har sin personlighet och lämnar sitt eget tomrum efter sig…

Har inte riktigt hittat rytmen här hemma ännu, jag ”boar” och fixar o tänder ljus o byter gardiner o spikar upp fotoramar… Det är min form av sorgeterapi…

Vi ska äta tacos ikväll. Max har kommit också så nu är familjen fulltalig! Det är så otroligt svårt att förmedla en sorg som denna…

Jag har varit vid Daltons grav ikväll, plockat bort vissna ”plock-blommor”, satt rosorna till att torka i glasburk, plockat vita syrener och tänt en ny stor lykta…

Så extremt mycket jag saknar Dalton nu… Det är svårt att beskriva men livet rullar på och nu ska jag gå in och steka tacofärs! Ville bara meddela mig lite kort & säga TACK… Jag är snart tillbaka!

  1. OJ, jag missade ditt inlägg igår. Vad fruktansvärt jättehemskt för er. Men vad fint ni gjorde för Dalton.
    Det är fruktansvärt jobbigt att förlora ett djur som stått en nära. Jag vet hur det är, har varit med om det för många gånger. Men, som nån klok människa sa, det är kostnaden man får betala för att få uppleva ett djurs kärlek. Ingenting är gratis till syvende o sist.

    Ta hand om dig och familjen. Ta den tid ni behöver, världen runt omkring finns kvar. *varma tröstkramar*
    /Trollmor

  2. Man har sa specialla forhallanden till djur, eftersom man inte kan kommunicera med ord blir det ett sa starkt sjalsligt forhallande tycker jag. Forstar hur sorgligt det kanns 🙁 Styrke kramar fran Wales <3

  3. Den första tiden är jättejobbig. Jag kände min hund hela tiden, hon fanns där under matbordet när vi åt, hon strök förbi mina ben. Jag glömde hela tiden bort att hon inte fanns där längre.
    Mitt första husdjur, en söt pudel som var jämngammal med mig. Vi växte upp tillsammans och julhelgen -91 el -92 blev hon hastigt sjuk. Natten mellan juldagen och annandagen så dog hon, inte oväntat för vi hade tagit farväl kvällen innan. Vi visste att hon inte skulle överleva natten, men när mamma väckte mig på morgonen och berättade att Ammie hade dött så var det en enorm sorg. Och ändå var hon egentligen mer mammas hund, jag kom på andra plats för henne.

    Vi klarade inte av tomheten hemma så lagom till Alla hjärtans dag så anlände vår schäfer Zitha. Samma sak där, mamma kom på första plats i hennes hjärta och jag kom nog på andra plats.

    Zitha dog också väldigt plötsligt, förmodligen en hjärnblödning och pappa hann inte köra mer än 10 min mot veterinären i Läckeby (närmsta vet på den tiden).

    Jag hade då redan flyttat hemifrån och kände en viss distans med känslorna och sorgen. Zitha var gammal men hade inga kända sjukdomar så det var jobbigt att det hände så hastigt att vi inte fick ta farväl. Det kommer nog alltid att kännas lite oavslutat för mig, men jag minns hur lycklig hon var när vi firade den sista julen hemma och nyår med alla raketer som hon älskade att jaga, liksom att springa efter snöbollar och bli som en liten valp igen i snöstormen… Zitha dog i januari.

    Jag läser om Dalton och er sorg och gråter och minns mina egna underbara hundar och andra djur. Det är skönt att kunna ta farväl och veta att de har varit älskade och haft ett mycket bra liv. Sorgen är tyvärr lika jobbig även med lite förberedelse. Tiden går och såren läker lite men visst kommer det alltid att göra lite ont, men det är också glädjande att kunna minnas dem med kärlek och lyckan som fanns.

  4. Ett litet tillägg: Zitha dog inte i år utan för många år sedan, pinsamt nog så minns jag hennes födelsedag men inte när hon dog. Vill nog förtränga det jobbiga…

    Liksom mina föräldrar som ganska snabbt skaffade en ny hund. En liten envis sötnos som är deras kelgris och som styr hela hushållet 🙂 Ju mindre, desto värre tydligen för han är sur, envis, otålig och långsint… Och himla bortskämd! 🙂 Men det är mina föräldrars problem, inte mitt! Jag har mina egna med fyra katter…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..