The end! Eller??! Jo, lite…. Lite grann död… Ett tag bara… Förhoppningsvis!

grav

När ni läser detta inlägg är jag förmodligen inspärrad i dödens tunnel… En stor, monster-magnet som kommer dra in mig i sin gapande monster-mun… Aldrig släppa ut mig i friheten igen, så detta kan verkligen vara mitt sista inlägg ever…

Tänk på mig lite extra ikväll när ni sitter och har det fredags-mysigt i soffan… Gör de!

Jag har förberett mig mentalt med min ”sjukhus-skräck-ångest” (milt sagt) med alla medel och metoder jag kan de senaste dagarna och det är ändå ap-jobbigt. Men de går.. Allting går… Eller hur??! Eller??

Visst går de bra…?

För en ”normal” människa som kan besöka sjukhus på normalt vis utan stegrad puls och skyhögt blodtryck och svettdroppar i pannan som följd så är ju allt i sin ordning, men sån är inte jag…

Bara åsynen av gröna och vita rockar, ljudet av ”klapp-etti-klappet” av vita träskor, lukten av handsprit, hissarnas spöklika röster när man trycker på en vånings-knapp, sterila blanka rullbord blandat med folk som ser besvärade ut och suckar hela tiden och byter ben över knäna i väntrummen om och om igen, får mig att svimma inombords!

Bara vetskapen om att ha ett högkostnadskort till sjukvård i plånboken får mig att må dåligt… 🙁

Men idag är jag stark tills jag åker in i tunneln… Mer vet jag inte…
Ni får läsa följetong om mig och mitt livsöde av mina närmast sörjande om de vill sig illa… För de kan gå riktigt illa i de där apparaterna med monster-magneterna… De vet jag!! Har läst allt jag hittat efter att googlat ”magnetröntgen + dött omedelbart”… Om maskin-fan äter upp mig med hull och hår även att jag följt restriktionerna som kommit på posten och inte använt BH eller mascara, inte pillat in nåt metallsplitter i ögat och inte klämt in nån hårklämma i håret… Då är det meningen att de ska sluta såhär! Då är de så!

Det är liksom en sjukhus-fobiers värsta mardröm som måste besannas i form av döden…
Så är de nog när jag tänker efter… Visst?!

Det ungefär (typ exakt) såhär min saga slutar i mina mardrömmar där jag sugs in i en mörk, kall och trång tunnel på ett SJUKHUS dessutom med bara gröna blinkande knappar och radiovågor som vibrerar, stora vita munskydd med lysande ögon som stirrar på mig och ingen kommer nånsin se skymten av mig mer…

Jag ska göra en magnetröntgen av handen 09.15 på radiologen i Kalmar…
Jag älskar er…

/Eder Linda Maria Elisabeth Nilsson…

Ni fattar inte hur rädd jag är… Egentligen… :/

  1. Vet precis hur du känner dig angående magnetröntgen, har kollat nacken flera gånger. Min rutin har blivit hög bra musik, maken sittandes med handen på min ena fot och jag blundandes i yttergränsen av panik. Sen har jag även tagit lugnande innan också, att det inte går att göra den maskinen på ett annat sätt. Hoppas varje gång att jag ska få använda den som ser ut som en ring i stället. Lycka till i alla fall, jag lider med dig!

  2. Hoppas det gick bra idag?!
    Jag vet hur det känns. Efter flera operationer under narkos och minst en veckas sjukhusvistelse efter varje operation och tyvärr många felbehandlingar av arrogant vårdpersonal… Så är läkarbesök min största skräck. Jag har tråkigt nog kroniska sjukdomar som kräver medicin vilket är det enda som gör att jag tvingas hålla kontakt med landstinget. Jag önskar att jag kunde låta bli…
    Varje gång jag kliver in på sjukhuset får jag flashbacks och panikångestattacker bara jag känner lukten. Det är nästan lika jobbigt att gå till vårdcentralen. Det hade varit enklare med trevlig, förstående personal, men jag känner mig ofta dåligt behandlad av olika anledningar… 🙁

    Så jag hoppas att du är bra i handen nu och slipper fler besök! 🙂
    Hälsningar från en annan Linda Maria Elizabeth… 🙂

  3. Oj, vid det här laget borde du veta om du överlevt… Hoppas det! Ibland är det nog nyttigt att ”face your fear” men fy vilken ångest innan! Kram och hoppas det inte är något allvarligt!?

  4. Jag känner med dig! Jag har också väldigt svårt för sjukhus. Jag har dessutom klaustrofobi, så magnetröntgen var ingen höjdare. Men jag överlevde faktiskt.Och det tror jag du också gör. Kram.

  5. Ååh jag vet hur du menar.. Har MR på tisdag, är lite smått oroad men det gäller att bara slappna av där inne i tuben och andas lugnt. Ingen höjdare med så trånga utrymmen men det brukar gå hyfsat fort ändå 🙂 hoppas du överlevde utan men!

    Kram

  6. Usch ja, fy för, de där rören är inget roliga att åka in i. Frun här har gjort det ett antal gånger och det blir inte bättre hur många gånger man än gör det…
    Tänker på dej och hoppas att du kom levande ut på andra sidan.
    Kramar

  7. hej,jag håller med om att magnetröntgen inte är det häftigase jag gjort bultade å bankade trots öronproppar och hörselkåpor med musik
    det där med att ta i hand tror jag är för att man som ung får höra att h*n hade då ett fast handslag ingen slapp död hand där inte,när man blir äldre så bryr man sig inte eller så vet man bättre hur man skata i hand man lär sig med tiden lycka till med handen och tack för din goa blogg

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..