Jag fick ett paket av min farmor…

Min farmor Eva-Maj har ni ju hört talas om innan, i alla fall ni som följer min blogg regelbundet! Ni vet att hon står mig väldigt varmt om hjärtat och har till stor del inspirerat mig till min egen matlagning idag. Hon är min förebild i köket och kommer alltid att vara! Det är hon som sett till att det alltid funnits mat på borden, frysen full av bär och hembakat och alltid bjudit på dignande julbord och andra högtider där allt varit i perfektion. Farmor är en god husmor av bästa klass!

Min älskade farmor Eva-Maj i stugan… 

Idag öppnande jag ett brunt stort kuvert som låg i brevlådan med farmors handstil…
När hon var ung utbildade hon sig i ”skolköket” och hade då dessa gamla receptböcker i sin ägo. Boken heter ”Mat i vardagslag” och därtill en anteckningsbok där farmor skrivit upp recept i datumordning från år 1952! Hon var då 15år gammal!

Böckerna är för mig så otroligt värdefulla och jag är evigt tacksam att hon ville ge dom till mig efter alla år… När jag först tog upp dom ur kuvertet och bara tittade på dom så kom en klump i halsen… ”Det är farmors böcker de här…” tänkte jag. Med sina år på nacken är dom väl använda och utslitna och det blev en känsla för mycket att bara få hålla dom i mina händer. Tårarna kom… Det är både sorgligt och roligt på samma gång, ni förstår säkert hur jag menar!

Farmor Eva-Maj är idag 74år. Hon finns alltid i mitt hjärta och mina tankar men är såklart alldeles för långt bort från mig där hon bor uppe i norrland… Hon är för sin ålder inte ett dugg gammal i mina ögon. Hon är vacker och söt, hon är pigg och glad, sjunger i sin kör, är ute och dansar och roar sig precis som jag vill att hon ska göra, hon är en sån farmor som jag själv vill bli när jag blir gammal! Ingen kan tro att hon är 74år… Och det som är sorgligt är att åren går…

~
Jag vet att du läser det här farmor och jag vill bara tacka dig än en gång!
Jag älskar dig av hela mitt hjärta!! Min fina, lilla farmor… 


 ~

En dag ska det bli mig uppgift att laga rätterna en i taget ur min farmors anteckningar på samma datum men i en helt annan tidsepok…

Skolköket, ”Mat i vardagslag” Bonniers boktryckeri anno 1952

Guldet av farmors privata anteckningar…

En middag från den 10 oktober 1952… Fläsklägg!

Min egen så ofta förekommande ingredienser här på kryddburken återfinns även i farmors anteckningar…. Gräddmjölken!

Blomkålspudding, de ni LCHF:are! 😉 Jag återkommer till detta recept!

Vackra, tunna skivor…

På ålderns höst… Väl bevarad, ompysslad, använd och älskad…

Här ser vi också ”spår” av tuschpenna från min kära faster… Ulrika! 😛 Undrar hur gammal hon var här…?

Berätta gärna om ni har egna erfarenheter av detta slag, jag älskar nostalgi och vad gäller recept och matlagning av detta slag så är det ett arv från generationer som skall bevaras!

Tack Farmor för att du tror på mig…

  1. Men så härligt att få så gamla böcker och så mycket kunskap på en och samma gång!
    Jag har en kakbok som min gammelfarmor hade, inte speciellt gammal, tror den är från 80talet eller något, en vanlig kakbok men med små finurliga kommentarer om sega kakor och överstrukna recept som inte föll henne i smaken. Tycker jag är gulligt! 🙂

  2. Vad roligt! Min farmor var en riktig bulltant hon, fanns alltid massa kakor och fika bröd då man var hos henne, är förmodligen därifrån jag ärvt mitt intresse för att baka. Tyvärr gick hon bort för 4 veckor sedan, samma kväll som hennes begravning ägt rum satt jag tillsammans med min faster och kollade igenom hennes receptböcker, kan säga att de var väldigt svåra att läsa efter många år av bakning och feta fingrar. Men några recept lyckades vi tyda som jag skrev av, känns roligt att kunna baka kakor som påminner om farmor och som också smakar som hennes.
    Fick dock reda på att vissa recept inte var min ”farmors” utan hon hade fått ärva dem utav min farfars farmor! Roligt att ha sådana gamla recept i sin ägo 🙂

  3. Men vilken present! Önskar att det fanns något sådant för mig att få men jag tror aldrig varken farmor eller mormor följde recept. Har nog aldrig sett dem med en kokbok eller receptbok i alla fall. Min mamma däremot har väldigt mycket handskrivna recept.

    Och jag måste bara få säga: Vilken vacker handstil hon har!

  4. Började nästan gråta när jag läste det här inlägget. Klumpen sitter kvar i halsen…
    Även för mig är det farmor som varit förebilden vad gäller mat och bak!
    Dä hemma fick man exprimentera, kladda och smaka så mycket man ville!:-)
    Min farmor finns inte längre i livet men det gör hennes recept och kokböcker. Köttbullarna hon gjorde lär vi aldrig få känna smaken av nå mer, ingen har lyckats få dem som hon.
    Oj nu blev det en väldigt lång kommentar men det är för att jag blev alldeles till mig.

  5. min mormor skrev ner sina recept i en precis likadan bok, den bruna med ”anteckningar” på framsidan. Men min mormor har gått bort, jag vårdar hennes anteckningsbok ömt och känner en enorm tagg av saknad i hjärtat av ditt inlägg.

  6. Så underbart!
    Fint också att hon GER dig dem – till skillnad från att du skulle fått ärva dem när den dagen kommer (i en framtid som ligger långt borta – usch vad makabert det där kändes att skriva. Förlåt) så att hon får uppleva din glädje över gåvan.

    När jag fyllde 30 fick jag en underbar present av min mamma: en receptbok där hon skrivit ner alla SINA klassiker, på det sätt som hon gör dem. Allt från kakor till sjömansbiff till rullsylta och tekaror. Även om man varit med i köket, och hon finns till hands via telefon för att besvara frågor, är det underbart att ha. Dessutom är det äkta kärlek att läsa den handskrivna texten.

    Ha en fin helg

  7. Min mamma (som f.ö. är jämnårig med din farmor) gick också husmorsskola, och har några såna, fina receptböcker. Jag hoppas få överta dem en dag (sannolikt, ingen annan i familjen är direkt intresserad av matlagning…)

  8. Min farmor var en pärla både på att bakla och laga mat! När hon gick bort i våras så fick jag hela hennes receptsamling. Med både handskrivna recept och andra kokböcker! Otroligt värdefulla för mig.

  9. Jag måste nog skynda mig att skriva ner….jag ringer min mormor varje dag. Lika ofta pratar vi om vad vi lagat eller bakat idag. Jag ringer när jag behöver recept….senast idag på kolakakor.

  10. Helt underbart, dessa ska du vara rädd om och förvalta väl. Vi fick Ankis mors receptböcker och hennes ”Gröna låda”, ett stort hemarkiv fyllt till brädden av alla recept hon klippt från tidningar. En så fin receptskatt som vi använder oss av så ofta som möjligt. Ett sätt att minnas och känna oss nära henne…

  11. Ååååå vad fint!
    Jag har min morfars gamla receptböcker, men han är död sedan många år. Jättekul att läsa recepten däremot, förutom de obegripliga som är på ungerska. Morfar var svensk, men kunde över tio språk flytande… Han älskade utländsk mat som inte var så vanlig i Sverige på den tiden.
    Hälsningar från fröken Dill

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..