Jordsläta Södergård på Öland! Ett gårdsslakteri med det ”lilla extra”…


”Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta…
vad en gosse gjorde, det är nu längesen…
Men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar…
Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem!” HUUU-JEDA-MEJ…  😉

Ni känner igen sången va? Varför jag klippte in just den biten var att det är precis så det känns när man befinner sig i Jordsläta på södergården! Det är atmosfären som får en (mig) att må så bra och det går egentligen inte att beskriva med varken ord eller bild av en sån upplevelse men jag ska ändå göra ett försök! Detta är så själagott, mysigt att bara andas så ni anar inte!

Jag tar det från början…
I fjol, strax innan sensommaren besökte jag och en go vän detta ställe som då var i byggnadssvängen med ett nytt,  gårdsslakteri. Ett på Öland, första KRAV-gårdsslakteri. Det ligger i Gärdslösa socken som blev utnämnd till årets Ölandsby 2009. Karta och vägbeskrivning hittar på Jordsläta södergårds hemsida >>

…Jag blev eld och lågor redan DÅ… Jag älskar sån här miljö där familjen är samlad, en i köket, en i ladugårn, en på gårdsplan med pipan i mun, en i lastmaskin. En här och en där! Generationer samlade och var och en gnolar på med sitt! Att driva en gård överhuvudtaget i god familjeanda tycker jag är fint!

Vi kom till en stor herrgård med rejäla ladugårdsbyggnader framför. Mangårdarna intill boningshuset anades från forna tider. Anorna var njutbara och man kunde i sinnet lätt resa tillbaka till en tidigare tidsepok… Stod man riktigt still och blundade kunde man nästan se hur det arbetades på gården. Mannar med leriga byxveck vid fotknölarna, rostiga redskad i solbrända smutsiga händer, barn som lekte invid husknuten med hilkor på huvudena. En mor som bar sitt bylte över axeln samtidigt som hon hämtat ägg  i sitt slitna förkläde från hönsgården… Sammanbitna miner men med lycka och tacksamhet i blick… Solen spred glädjen, som fågelkvittret och barnaskratten, men där fanns ett idogt slit bland ett arbetande folk som tog sina dagliga sysslor på allvar för att få ihop till brödfödan. Det var tuffa tider, men man visste heller inget annat! Man var tacksam för att solen sken, man var tacksam när regnet kom så grödorna fick sitt, man somnade gott tätt intill varandra med dagens mödor framför ögonlocken. Tacksamhet rådde…

Man kan drömma sig bort hur länge som helst, och det är det som är så otroligt vackert tycker jag!

Nu ska jag prata nutid och det var alltså igår, lördag som jag, Nicke & Joline åkte ut till Jordsläta. Jag hade hoppats på att få träffa Bertil och Marlene och såklart Helen i köket. Helen var på plats och kokade kroppkakor till försäljning i gårdsbutiken. Bertil och Marlene som är grundarna till gården idag var inte där just då. Vi strosade runt bland grisar och kor, njöt av solen och atmosfären. Gårdsbutiken och restaurangköket där Helen fanns på plats låg mig såklart varmt och hjärtat. En mysig servering i gammal skepnad hade ställts iordning i ett av rummen i herrgårdsbyggnaden, en vacker kakelugn prydde rummet och lite folk utöver oss hade också hittat sig dit för att avnjuta goda kroppkakor och kanske fynda lite kött från gården.

Gårdsbutiken sålde dagsfärsk, hembakat bröd, nykokta kroppkakor, stoppade korvar, pastejer och såklart kött från gården, både färskt och fryst! Helt underbart för en matlisa som mig! 😉

Man trivs! Ja, man trivs verkligen när man kommer till Jordsläta, det bara är så! På gården finns förutom en stor köttdjursbesättning, även gutefår och glada utegrisar och en odling av öländskt lantvete! Brödet jag köpte med mig hem är bakat på just detta mjöl och jag kan intyga efter gårdagskvällens nattmacka att det var otroligt gott med valnötter och honung? har jag för mig! Nu bjuder jag på lite bilder och hoppas ni hamnar i sinnesstämmning anno 1960… Varsågoda!


Här har vi herrgårdsbyggnaden i sitt esse. Genuint renoverad och bevarad. Här inne drivs restaurangköket av Helen med hjälpredor, gårdsbutiken och tillhörande serveringsdel. Till sommaren finns planer på en uteservering i mysig, öländsk, sommaridyll.


Vyerna över gården är vackra. Som ni ser så står det mycket vatten kvar överallt efter denna varga vinter, men vi hoppas på mer sol och torka framöver.


Här har vi den stora ladugårdsbyggnaden där baksidan delas med lösdrift. Till höger har vi den nybyggda delen där slakteriet huserar.


Djuren har det gott i solen! Nyfikna, hungriga och otroligt vackra och betänksamma.


Här har vi en nyfiken ko som sträckte fram huvudet efter kameraobjektivet… Jag skulle tro att ensilagen smakade bättre! 😉


Efter en tur runt gården, hälsade vi på inne hos Helen i gårdsbutiken!


Ett glatt humör i ett varmt kroppkake-kök är precis vad som behövs!
 


Mejeridisken med allehanda kött, förädlat och packeterat på gården.


En gårdsbutik har ofta små guldgruvor i sina frysdiskar och här kan man fynda både korvar, kotletter, grillkarré, lamm som älgfärs, skinka, fläsk mm mm.


På Jordsläta odlar man också lantvete, och här har vi brödet! Det är sagolikt gott med nötig smak av valnötter och likaså saftigt.


Vi köpte med oss 10st kroppkakor hem!


Vill man istället avnjuta delikatesserna på plats så går det alldeles utmärkt att sitta ner en stund i deras servering och avrunda med en kopp kaffe! Vi tog istället en sväng till runt gården innan vi åkte hem…


En av mangårdsbyggnaderna, härligt faluröd…


Bjöd på detta på insidan! Här inne kunde man lätt låta sig bli lyrisk i sinnet av forntida slag! Svenska sockerfabriks aktiebolaget! Den ni! 😉 En väl, måttanpassad stuvbit på en sliten köksdörr!


Vad tänker ni egentligen när ni ser detta? En öppen spis… Men mer då? En kittel… Vad kokades i den? Havremjölken till de små innan läggdags, och sprakande vedträn för att få sängvärmen fullständig innan midnatt slog in och man svepte sängkläderna om sig. Vad lagades för mat i denna öppna spis? Hur många liter vatten har inte fått stå på värmning till tvätt, disk och tvag?


På ett av golven fann vi ett Ölandsbladet dikterat juni 1968… Det är inte illa! Jag mår så bra av att se sånt här. Vill bara plocka upp, rama in, hänga högt och visa stort! 😉


Vad innehållet i dessa flaskor en gång bestod av förtäljdes inte… Men visst är dom vackra där dom står, just där och här och nu!


Ovanför dörrposten sitter en sliten, uppspikad hästsko, spikat med söm. Jag hoppas den bringade lycka till de som levde här… En hästsko bör finnas i var mans hus!


Vad gömmer sig därinne..? En otroligt vacker och vemodig avbild från en svunnen tid i stillhet… För att inte tala om stenarnas historia… En fin, gammal PV kunde vi skymta genom fönsterglasen…


Ägorna i sin vårvila… Nu börjar vintergäck, vitsippor, blåsippor och scillor snart göra sig påminda som ett svallande färgsprakande hav så långt ögat når… Måste hit snart igen, det är sååå vackert!


Har ni någonsin betraktat en utegris? Om inte, gör de! Att följa just en och samma gris i ca 10 minuter är en hel dockusåpa i sig! Som den bökar, puffar, fnyser, letar, plockar omkring sig, busar och puttar på sina vänner… Lägger sig i leran, vrider kroppen likt en nyvaken morgon, rufsar med huvudet och ser så fullständigt lyckig, rund och trind ut och tittar på en med kloka ögon full av smuts och jord, det är lycka!! Måste upplevas! Tänk om fler kunde va som grisar!! Så himla lyckliga, smutsiga, busiga och glada på samma gång!


Här har dom det gott!


Man vet att man sett en glad gris… När man SETT en glad gris! Vilka ögon…


På gården finns anor och forntida nostalgi ungefär överallt… här har vi en gammal, gedigen… Vadå? Nån som kan gissa?


Bertil anlände till gården strax innan vi skulle åka! Självklart visade han oss runt lite till och berättade med inlevelse hur den 10-åriga drömmen om slakteriet nu blivit verklighet! Här ser ni baksidan av slakteriet. Där djuren går in, lugnt och stilla i sakta mak direkt från lösdrift och betesmark. Här får dom strosa ett par timmar innan själva slakten. Det måste gå lugnt till och djuret får inte stressas påpekar Bertil. Det syns att man har tänkt till när han visar och förklarar hur ordningen går. Det är såhär det ska vara!


Framsidan av slakteriet. I vänstra dörren kommer man in i dusch/tvätt/omklädning. Sen finns passage direkt till slaktrummet och likaså till styckrummet. Via högra dörren slussas det vaccumförpackade köttet ut. Innaför dessa väggar råder strikt hygien så jag fick ensam gå med in med kameran med blåa sockeplast på fötterna! Desinfiktion och renlighet är A och O i ett slakteri.


Nu är vi inne i slaktrummet. Till vänster har vi RENA sidan, till höger OREN sida. På den orena sidan kommer djuret in, slaktas och töms på blod. På rena sidan tas inävlor ut och allt sorteras, med märkning för senare besiktning av veterinär. Djuret som slaktas besiktigas både före och efter slakt.

För att hygien skall råda finns inga lysknappar, inte heller några vridkranar på handfaten. Så lite tumavtryck som möjligt för att inte smutsa ner. Allt styrs automatiskt när man går in i ett nytt rum. Lyset tänds och sätter man händerna under kranen slås vattnet på direkt. Slakteriets alla rum är våtsäkra och kan spolas med vatten både golv och väggar.


Nu är vi inne i själva styckrummet, där jag påpekade för Bertil ”att det är här jag ska jobba sen när du anställt mig” Hehe… Jag tycker det är grymt roligt med just styck och köttdetaljer, att arbeta med kniv och fint hantverk! Och vet ni, jag fick förtroendet att få vara med och lära mig från grunden om jag ville! 😛


Ni ser att det är tre hål i bordet. Ett otroligt underlättande moment för den som styckar. Ett hål till slamsor/släng, ett hål till ben och ett hål till malkött, och under dessa hål under bordet står det alltså tunnor som allt hamnar i. Vid sidan om styckbordet står det vid styckning en vagn på hjul där alla styckdetaljer läggs vartefter. Betil berättar och jag lyssnar… Jag inser att detta är ett livsverk att vara stolt över och jag nickar och instämmer vartefter han förklarar och jag försöker memorera! 😉


Nu är vi i sista delen. Kyl och vaccumförpackning. Här packeteras allt kött och tre stora kylar finns till förfogande. Rent och prydligt överallt och framförallt lättstädat och hygieniskt då alla maskiner/kylar står på höga ben eller fötter vilket underlättar spolning/städ. Jag är nöjd med min inblick i detta slakteri för andra gången jag är här och jag trivs med restriktionerna och den hygien som följs när Bertil berättar för mig! Det är ingen lekstuga, punkt slut.


Efter att Bertil dök upp på gården blev vi kvar en timme till, kroppkakorna höll sig dock varma ändå efter Helens inpackning i folieformar och det smakade riktigt gott när vi väl kom hem och packade upp rykande heta kroppisar, direkt från gården… Men, inte vilken gård som helst förstås…

Tusen tack till Betil, Marlene och Helen för en fin visit även denna gång!

Till mina kära läsare;
Jag hoppas ni funnit inspiration till att besöka just Jordsläda gård om/när ni kommer till Öland! Om ni inte har den möjligheten så försök finna en krav-gård nära er. Nu till påsk finns det också möjlighet att beställa lamm, vilket jag själv ska göra! Mer info och telefonnummer hittar ni på deras sida.
Detta inlägg är inte på något sätt sponsrat utan jag hoppas ni kan se min ambition och glädje om denna gård för att sprida något riktigt bra vidare! Tack!

Till Jordsläta gårds hemsida >>

  1. Vilket underbart ”reportage” du gjort. Det märks att du har blivit inspirerad och det är så härligt att få ta del av. Hoppas fler såna här gårdar kan löna sig. Tack!

  2. Åhhh, Skåning och lantlolla så älskar jag gårdar som denna. Ekologiskt och harmoniskt för både människor och djur. Jag har växt upp med att få hjälpa till när det var dags att finstycka både gris, älg, rådjur och vildsvin.. Då vet man att köttet är på riktigt. Det saknar jag här i Sthlm.. men jag får iaf ekologisk honung, ägg och potatis levererade av en bonde. =)

  3. Kul att du skriver och delar med dig! 🙂 Vi har flera såna gårdar häromkring och det är ren lyx att få köpa sitt kött därifrån. Precis som du skriver så vet man hur djuren har det, att det är 100 % närproducerat (och förhoppningsvis ekologiskt). Sånt är roligt och bra och självklart något jag tycker att man ska gynna.
    Vet att många tycker att grisar är söta, men det är nästan en fobi för mig. Haha haha, låter väl sjukt men jag har svårt att titta på bilderna… Men de bilderna utan grisar var jättefina. 😉

  4. Åh, tänk att få bo så! Himmelriket!!! Kanon att du lyfter en av dessa härliga gårdar som sätter djurens bästa i fokus och som visar på naturens möjligheter!

  5. Hej!

    Detta är min dröm att få ha en egen liten gård med ett eget slakteri!! Jättekul att få läsa och jag tror att jag måste allvarligt se över min gård, och se om det inte finns möjlighet att starta ett eget litet slakteri. Tack för en jättebra sida med tips och ideer!!

    Ha det gott! Anna i södra norrland =)

  6. Hej Linda ! Ett stort tack från oss i Jordsläta för det fina reportaget, vi blev helt lyriska när vi läste detta, kul att se hur andra ser på gården, själva blir vi ju lite blinda när vi går här varje dag och ser allt, men efter att ha sett ditt reportage nu så blir man påmind om hur fint och bra vi har det där ute på gården. Stora kramar från oss. =)

  7. Helt underbart!

    När jag var liten för så där 45-50 år sedan 😉 hade min farfar en stuga på öland. Jag har ett minne av att vi vid ett besök var på en gammal gård där allt stod som om tiden stått stilla sendan början på nittonhundratalet… Grytan stod på spisen, träskorna vid dörrn, en bok låg uppslagen på köksbordet brevid gasollampan, bäddsoffan var bäddad osv. Redan då måste det för mej ha varit helt otroligt fint, för jag kommer ju ihåg det än idag!

    Även om jag nu bor i Tyskland sedan 25 år tillbaka så tycker jag det är väldigt viktigt att vi bevarar det gamla hemma i Sverige.

    Som numera öbo här på Fehmarn tänker jag också gärna på de gamla fina stenmurarna som skulla passa här…

  8. Oj, vad fint du skriver! Jag är en riktig stadstjej som egentligen inte har något vidare intresse av vare sig styckning eller besök på såna här gårdar, och ändå satt jag här och hade en tår i ögat när jag hade läst klart! Du lyckades verkligen fånga mig här!

  9. Nog för att jag aldrig blir besviken över det du skriver men idag toppar du allt,och vilka bilder!
    Bor själv mitt i ”spenaten”,har djur och lever gammaldags med dagens mått mätt så jag vet ju att det inte gör sig självt.
    Det trista är att det kostar enorma summor att fixa ett slakteri,för jag anser att djuren ska slaktas på plats.
    Ska absolut besöka det här stället,brukar besöka skördefesten ibland.

  10. Kul att du hade en fint besök där och fina bilder men själva grejen med slakt och styckning ger sån himla avsmak tycker jag, nej tack till det.

  11. Härliga bilder! Hur är det egentligen man ”ska” ha hästskon? Jag har hört både att lyckan rinner ur om man har den med öppningen neråt, men också att djävulen sätter sig i den om man har öppningen uppåt?? Hmmm.. 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..